Det blir Denver Broncos mot Carolina Panthers som möts inSuperbowl 50. Därmed blev det de båda högst rankade lagen i AFC respektive NFC som tog sig hela vägen fram. Det är inte varje år som grundseriens resultat också avspeglas i vem som går till Superbowl.
Här är en resumé av hur semifinalerna utvecklade sig:
Jag förväntade mig att Patriots ledda av QB Tom Brady "bara" skulle komma in och leverera. Men Brady hade inte en bra dag och Denvers D-line spelade riktigt bra. Till detta kom att Denvers special teams storspelade - kanske inte med storslagna spel utan finslipade detaljer som får nörden i mig att le.
Brady kastade bort två bollar i första halvlek samtidigt som Payton Manning gjorde färre misstag än "vanligt" detta år. I halvtid stod det 9-17. Noterbart var bl.a. att kickern i New England missade en extrapoäng (efter en TD), för första gången på cirka 500 försök (!) vilket senare skulle visa sig ödesdigert.
I andra halvlek började New England spela mer på gammalt manér; effektiviteten verkade ha kommit tillbaka. Men i kritiska lägen kör man fast och får bara med sig ett field goal från tredje quartern, trots bra spel.
I fjärde börjar det åter gå grus i maskineriet samtidigt som Broncos börjar få lite medgång. Broncos får till ett FG och leder 12-20 vilket tvingar New England att sikta på en TD och en two-points-convention. (Hade man inte missat extrapoängen tidigare hade det räckt med en "vanlig extrapoäng" för att gå ikapp.)
I sista driven vaknar plötsligt New Englands Gronkowski till och fångar flera "omöjliga" passningar och får till en TD. Allt avgörs på 2-p-c där Tom Brady blir riktigt stressad av försvaret och slutligen kastar bort bollen. Broncos kan sedan kontrollerat låta sista halva minuten på klockan ticka ut och inkassera en SB-plats. Grattis Denver!
Arizona Cardinals-Carolina Panthers 15-49
Det blev närmast utskåpning i Charlotte, natten till måndag svensk tid. Panthers verkar ha kommit ut taggade till tänderna i lagets första Conference final på hemmaplan. (De tre tidigare har de spelat på bortaplan.) Så mycket av den stora snöstormen märkte man inte av som störningsmoment heller.
Av bara farten och med stor effektivitet fick Carolina 17 poäng på tavlan redan i första kvarten medan Cardinals stod kvar på noll. Carson Palmer, QB i Cardinals, verkade inte riktigt få till något flyt och kastade två tidiga interceptions (av fyra i matchen) och tappade den två gånger när han blev tacklad av det aggressiva försvaret.
Med drygt två minuter kvar av första halvlek stod det 7-24 när Cam Newton kastade en interception i ett läge där det snarast förväntades ännu en TD. Arizona kontrar med några bra spel och ser ut att ha fått ordning på grejorna när Carson Palmer kastar nästa interception, rakt i armarna på en relativt ensam försvarare i endzone och det blir inga fler poäng i den halvleken.
Trenden höll i sig i andra halvlek. Flera misstag från Cardinals och effektivitet från Panthers och resultatet drog iväg till 15-49. Ingen riktig spänning kanske men underhållande stora spel från Cam o co. Inte minst ler jag åt det storslagna spel Carolina får till; det blir riktigt underhållande med springspel i oväntade router och blixtsnabba passningar i luckor som uppstår från ingenstans. Det var skoj att se att laget som spelat glimrande hela säsongen lyckas hålla under genom slutspelet och inte låta (en viss mån av) orutin få ta överhanden.
Den "doktrin" Panthers verkar luta sig emot är att om man gör 30 eller 40 poäng per match är man per automatik svårslagen eftersom motståndaren måste göra ännu mer - och det tillåter inte Carolina-försvaret. Frågan är nu om Broncos kan överträffa sig själva något enormt - eller om de har något magiskt knep att stoppa poängmaskinen de ställs emot? Jag tvivlar på det.
Det kan bli en mycket underhållande Superbowl 50 i Santa Clara söder om San Francisco 7 februari!